PCB är ett allvarligt miljögift. Nyanvändning av PCB är förbjudet sedan länge. Ämnet finns dock fortfarande kvar i byggnader och produkter.
Ägare av byggnader byggda eller renoverade under åren 1956–1973 ska inventera dem för att ta reda på om de innehåller fog- eller golvmassor med PCB. Om PCB-halten i massorna är högre än 0,0500 viktprocent är ägaren tvungen att sanera massorna. Sista datum för sanering enligt lagstiftningen är antingen i juni 2014 eller i juni 2016 beroende på när huset är byggt eller renoverat. Även massor som har bytts ut för att ersätta PCB, men förorenats av PCB från omgivande byggmaterial, kan behöva saneras vid renovering eller rivning. Det går att söka dispens från de här reglerna om man har särskilda skäl.
Det är husägaren som är ansvarig enligt miljöbalken och normalt måste hjälp köpas för att genomföra inventering och sanering på ett betryggande sätt. En kontakt med tillsynsmyndigheten kan rekommenderas redan innan inventerare och sanerare upphandlas.
PCB-produkter är tillverkade kemikalier i form av vätskor/vaxartade ämnen som är kroniskt giftiga för människor och djur, till exempel säl, utter och havsörn. PCB-produkterna har hormonstörande inverkan och kan störa utveckling och immunförsvar. Detta i kombination med att de kan anrikas i livsmedel som fet fisk, kött, mjölk och ägg, gör att de finns med i EU-regler och internationella överenskommelser med syfte att förhindra att de kommer ut i miljön
Vi kan inte nämnvärt påverka det PCB som redan spritts till miljön. PCB måste stoppas vid källan. Saneringarna syftar till att effektivt samla in PCB som finns i produkter som läcker PCB till omgivningen redan idag eller som kan komma att göra det när de blir avfall. Samtidigt måste saneringen ske på ett sådant sätt att hälsan hos dem som gör jobbet eller dem som bor och arbetar i byggnaderna inte äventyras. Metoder för att begränsa spridningen i samband med sanering finns idag utarbetade.